Kraften

Författare: Elin Frykholm & Marcus Tallberg
Utgiven: 2018 (Tallbergs)
Äger: Ja
Kategori: Dystopi
Format: Häftad
Serie: Kraften #1
Sidor: 337
Favoritkaraktär: Ivalde

HANDLING:

Efter Katastrofens tid, då världens isar smälte, beslutade världens stormakter att enas under en flagg och resultatet blev Ela. Presidenten styr landet och dess provinser i hopp om att återställa världen till dess glansdagar, men hans metoder är diskutabla.

Det finns grupper som inte håller med om hans tillvägagångssätt och terrorattacker är vanligt förekommande. Det är framförallt ett folkslag som framträtt under Katastrofen som ligger bakom attackerna. Människor med krafter. 

Bionbyr, presidentens skola för utbildning av soldater, kommer till Freijas hemstad och hon vet att om ska kunna rädda sitt barndomshem måste hon bli uttagen. Första året blir svårare än hon trott. Freija börjar inse hur långt Myndigheten har gått för att bevara världens hemligheter.

MINA TANKAR OCH KÄNSLOR:

Kraften hade inte riktigt det där djupet som tar tag och drar in en direkt i handlingen och får en att tro att man är där själv. 
Ändå kom jag på mig själv med att gå runt och tänka på den, på Freija, på Embla och alla de andra. Så något var det som lockade men vad det var har jag ännu inte lyckats lista ut. 
Kanske var det den intressanta handlingen eller alla de starka åsikter karaktärerna hade. 
Vad det än var ska det bli spännande att läsa fortsättningen och få se vilka nya karaktärer som dyker upp och vilka gamla som återses. 

FAVORIT SCEN (S. 302):

Det som fastnade mest under läsningens gång var inte den här gången en händelse utan tre meningar. Det var helt enkelt detta:

”Jag tänker på Tricia och känner orättvisan inom mig. Hon var oskyldig. Alla var det.”

Annons

Suicide club

Författare: Rachel Heng
Utgiven: 2018 (Modernista)
Äger: Ja
Kategori: Dystopi
Format: Inbunden
Sidor: 303
Favorit karaktär: Kaito

HANDLING:

I en nära framtid har forskningen tagit ett avgörande framsteg: odödlighet är nu en realitet men bara för dem som förtjänar den. De kallas långlevare: De som tränar, utövar yoga, dricker hälsosamma juicer och går och lägger sig i tid.

Den 100 år gamla Lea är genetiskt perfekt: en postertjej för de odödliga. En dag får hon syn på sin far på gatan. Då har det gått 88 år sedan senaste gången de träffades. När hon följer efter honom stirrar hon plötsligt döden i vitögat. Det gör Lea osäker – om hon kunde vara så oförsiktig, är hon verkligen, på riktigt, värd sin odödlighet?

Medlemmarna i Suicide Club har inte alltid varit aktivister. De började som ett gäng desillusionerade långlevare som ägnade sig åt förbjudna aktiviteter som livemusik, onyttig mat och ansvarslösa orgier. Men nu har de stämplats som terrorister av staten. Och Lea bestämmer sig för att kontakta dem. 

MINA TANKAR OCH KÄNSLOR:

Det första jag lade märke till var saknaden av spänning. Det fanns inget upptrappande eller något särskilt djup som fick mig att verkligen känna det som scenerna försökte få mig att känna. Dock kan detta bero på att jag var i en svår lässvacka, för jag tyckte om konflikten mellan att vilja bli odödlig och att inte tappa kontrollen över sitt liv. Och att boken även tog upp många tunga ämnen. Jag började till och med gråta i slutet. Så kanske fanns det en spänning och ett djup i Suicide club som jag missade för att jag inte kunde leva mig in i det.

Den infödda

Författare: Hanna Christenson
Utgiven: 2017 (Semnos)
Äger: Ja
Kategori: Dystopi
Format: Inbunden
Serie: Den förflyttade #3
Sidor: 249
Favorit karaktär: Vet ej

HANDLING:
”Jag visste vad jag skulle göra nu. Mitt huvud visste det. Mitt hjärta visste det. Det enda som fattades var modet att ta steget.”

Liv står ännu en gång redo att ta klivet in på en okänd facilitet. Byggnaden, reglerna och människorna är nya – fångenskapen densamma. Frågan är vad hon är beredd att ge upp för att göra skillnad för dem som befinner sig i den …

MINA TANKAR OCH KÄNSLOR:
Började se alla brister som jag bortsett från i de två första.

Den största bristen var det snabba tempot som gjorde att man förlorade känslan i det som utspelade sig. Och det kändes som om det gick ännu fortare i den här delen.

Men jag gillade fortfarande handlingen, karaktärerna och ångrar definitivt inte att jag läste serien!

Rekomenderar denna serie för yngre läsare. Dom kommer att älska den!

Den orädde

Författare: Hanna Christenson
Utgiven: 2017 (Semnos)
Äger: Ja
Kategori: Dystopi
Format: Inbunden
Serie: Den förflyttade #2
Sidor: 240
Favorit karaktär: Sara

HANDLING:
Liv är uppväxt med skoningslösa assistenter, straffprickar på handleden och ett ständigt hot om isoleringscellen hängande över sig. När hon kliver in på sin nya facilitet är det iklädd de svarta plaggen som visar för alla att hon är förflyttad, en skam för systemet.

Innanför de strålningsskyddande betongväggarna möter Liv assistenter som kämpar hårt för att behålla kontrollen över allt som sker. Där träffar hon även Jaymin som tycks villig att göra vad som helst för att fånga hennes uppmärksamhet. I slutändan är det mer som står på spel än hon räknat med, och Liv upptäcker att hon står inför ett val hon aldrig trott att hon skulle tvingas göra.

MINA TANKAR OCH KÄNSLOR:
Även här finns det många scener och händelser som är vanliga inom dystopier vilket gör dem lätta att förutspå. Men karaktärerna och det snabba tempot gör att det inte blir uttjatat utan snarare okej då det gör att man invaggas i tro att man vet precis vad som ska hända för att sedan svänga om det hela.

FAVORIT SCEN (S.30):

”Du borde verkligen gå nu.” Jag sänkte rösten ”Det är inte meningen att du ska prata för mycket med en förflyttad. Vet du inte det?” Jag hade svårt att fatta att jag var den som behövde påminna en gråklädd om det.

Det fick Jaymin att skratta till. ”Ser jag ut som någon som bryr som om den sortens regler?”

Den förflyttade

Författare: Hanna Christenson
Utgiven: 2017 (Semnos)
Äger: Ja
Kategori: Dystopi
Format: Inbunden
Serie: Den förflyttade #1
Sidor: 248
Favorit karaktär: Liv

HANDLING:
Något är fel.

Liv känner det, men varje gång hennes medvetande snuddar vid orsaken glider tankarna förrädiskt undan och dagarna fortsätter som vanligt. Dagar som består av att vakna upp i sovsalen tillsammans med de andra, ta på sig de grå kläderna och gå till lektionerna. Det är ett liv av fönsterlösa korridorer, hårda regler och ännu hårdare straff.

Ända tills Ossian dyker upp.

Ossian är förflyttad från en annan facilitet och allt med honom drar Liv till sig. Han är annorlunda och hon är fast besluten att ta reda på vad som skiljer honom från de andra. En beslutsamhet som kan kosta henne allt.

MINA TANKAR OCH KÄNSLOR:
Jag fastnade för Den förflyttade och Liv nästan på en gång. Och trots att handlingen följde normen för dystopier var det något som gjorde att det inte blev uttjatat. Det kan ha haft med karaktärernas snabba vändningar och deras beslutsamhet att göra. Men den förklaringen kändes ändå inte tillräcklig, utan det fanns en underliggande oförklarlig dragning.

FAVORIT SCEN (S.239):

En arm sköt upp i luften. ”Jag vill ta det.”

Det var min arm som flugit upp, min röst som uttalat begäran innan någon annan hunnit reagera. Min anmälan var ingen impuls. Det här var det som funnits i mina tankar och mitt hjärta den senaste veckan. När Elia hade berättat för mig vilken facilitet de ville infiltrera kändes det som om det var förutbestämt. Som om det här var mitt syfte.

Alla stirrade på mig. Jag mötte deras blickar, men vågade inte se på personen som stod mig närmast i rummet. Både bokstavligt och bildligt.